Röntgen på djurklinik – vilka regler gäller egentligen?

Röntgen är en självklar del av vardagen på många djurkliniker. Samtidigt finns det tydliga krav på hur utrustningen får användas, hur den ska kontrolleras och vilket ansvar kliniken har för strålskyddet. Här reder vi ut grunderna!

Vem ställer kraven?

I Sverige är det framför allt Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som sätter ramarna för röntgen inom veterinärmedicin. De lutar sig mot:

• Strålskyddslagen (2018:396) och Strålskyddsförordningen – de övergripande reglerna för all verksamhet med joniserande strålning.
• SSM:s föreskrifter, bland annat om tillståndspliktig verksamhet med joniserande strålning (SSMFS 2018:1) och särskilda regler för veterinärmedicinsk röntgen (t.ex. SSMFS 2008:30).
• Handbok i strålskydd: Smådjursröntgen – Anmälningspliktig verksamhet, som ger praktisk vägledning för smådjursröntgen.

Kort sagt: SSM ställer krav på alla som bedriver veterinärmedicinsk verksamhet med joniserande strålning, oavsett om det handlar om häst, smådjur eller tandröntgen.

Tillstånd eller anmälan – innan ni ens startar

För att använda röntgen på en djurklinik krävs antingen:

• Tillstånd från SSM, eller
• Anmälan (för vissa enklare röntgentillämpningar, t.ex. smådjursröntgen med nedåtriktad strålriktning och dentalröntgen med intraorala sensorer).

SSM:s information om “Tillstånd och anmälan av veterinärmedicinsk verksamhet” beskriver exakt när du måste söka tillstånd och när det räcker med en anmälan, samt vilket underlag som ska skickas in.

Här spelar också rollen som verksamhetsutövare in – det är djurkliniken (inte leverantören) som formellt ansvarar för att kraven är uppfyllda.

Kliniken har alltid strålskyddsansvaret

En central punkt i lagstiftningen är att den som bedriver röntgenverksamhet:

• Ska se till att all användning av strålning är berättigad och optimerad (nyttan ska överväga riskerna, och doserna ska vara så låga som rimligt möjligt).
• Ska ha en strålskyddsorganisation med tydligt fördelade roller, t.ex. ansvarig legitimerad veterinär och strålskyddskontakt.
• Ska ha rutiner för kvalitetssäkring av röntgenutrustning och arbetssätt.

SSM:s inspektioner av hästveterinärer med röntgenverksamhet visar att de tittar särskilt på strålskyddsorganisation och kvalitetssäkring enligt föreskrifterna för veterinär röntgen.

Service, underhåll och kontroll – vad krävs?

Lagar och föreskrifter anger inte bara att utrustningen ska “fungera”, utan att den ska:

• Vara säker för personal, djur och djurägare
• Leverera förutsägbar bildkvalitet
• Underhållas så att den uppfyller kraven under hela sin livslängd

Det innebär i praktiken att kliniken ska:

• Följa tillverkarens rekommendationer för service och underhåll.
• Ha återkommande tekniska kvalitetskontroller av röntgenutrustningen – SSM:s riktlinjer och branschpraxis säger i regel minst en gång per år.
• Dokumentera att funktionskontroll utförs och att eventuella brister åtgärdas.

En vanlig tolkning av kraven är att man vid den årliga servicen utför en kvalitetskontroll enligt SSM:s riktlinjer kombinerat med systemunderhåll enligt tillverkarens instruktioner.

Olika typer av kontroller – inte bara “funkar / funkar inte”

För att leva upp till SSM:s krav på kvalitetssäkring brukar man prata om tre nivåer:

1. Acceptanskontroll
Vid nyinstallation eller större förändring ska utrustningen kontrolleras innan klinisk användning – det gäller både bildkvalitet och strålningsrelaterade parametrar. Detta lyfts fram i SSM:s handbok för smådjursröntgen som en del av det formella kvalitetssäkringsprogrammet.

2. Återkommande tekniska kvalitetskontroller
Med fasta intervall (ofta årligen) görs mätningar av t.ex. rörspänning, dosutbyte, läckstrålning och ljusfält‑/strålfältsöverensstämmelse enligt SSMFS 2008:30 och kompletterande vägledning.

3. Egenkontroller i vardagen
Handboken för smådjursröntgen betonar även enklare, regelbundna egenkontroller – till exempel visuell kontroll av varningsskyltar, skyddsutrustning och enkla bildkvalitetstester – som en del av kvalitetssystemet.

Dokumentation – A och O vid tillsyn

SSM förväntar sig att kliniken kan visa:

• Förteckning över all röntgenutrustning (typ, modell, serienummer, placering).
• Kvalitetshandbok eller motsvarande dokumentation över hur verksamheten arbetar med strålskydd och kvalitetssäkring.
• Protokoll från acceptanskontroller, återkommande kontroller och saneringsåtgärder, där sådana har krävts.
• Rutiner för funktionskontroll, utbildning, skyddsutrustning och hantering av avvikelser.

Vid avslut av verksamheten måste man kunna visa att röntgenutrustning och eventuella radioaktiva ämnen hanterats enligt SSM:s regler och rapporteras in.

Är portabel röntgen för häst- och stordjur tillståndspliktig?
Ja. Ambulerande verksamhet med portabel röntgen är tillståndspliktig hos Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Kliniken/företaget måste ha ett giltigt tillstånd innan verksamheten startar och är alltid verksamhetsutövare med fullt strålskyddsansvar.

Vem bär ansvaret för strålskyddet vid ambulerande röntgen?
Det gör ni som verksamhetsutövare – inte leverantören. Ni ansvarar för att undersökningarna är berättigade och optimerade, att personal och djurägare skyddas, och att det finns rutiner, utbildning och dokumentation på plats.

Varför är strålskydd extra utmanande i ambulerande verksamhet?
Ni arbetar sällan i fasta röntgenrum. I stället befinner ni er i stall, ridhus och på gårdar, ofta utan fasta blyväggar. Det gör att ni måste jobba mer med:

• Avstånd och positionering
• Tydliga rutiner för var personal och djurägare står
• Fungerande skyddsutrustning och praktiskt anpassade arbetssätt

Samtidigt utsätts utrustningen för mer slitage genom transporter, kyla, värme och stötar – vilket gör regelbunden service ännu viktigare.

Hur kan ett serviceavtal hjälpa oss att uppfylla kraven?
Ett bra serviceavtal gör att ni slipper hålla allt i huvudet och ändå kan känna er trygga vid tillsyn. Till exempel genom att ni får:

• Planerad, återkommande service och kvalitetskontroll av er portabla röntgen
• Protokoll och dokumentation som stödjer SSM:s krav
• Hjälp att hitta rätt intervall och innehåll i kontrollerna
• Möjlighet att samordna service av portabel röntgen med annan utrustning för färre avbrott och lägre totalkostnad

Sammanfattning – vad du som klinikansvarig behöver ha koll på

1. Röntgen på djurklinik omfattas av strålskyddslagstiftningen och SSM:s föreskrifter, inklusive särskilda regler för veterinärmedicinsk röntgen.
2. Verksamheten ska vara anmälan‑ eller tillståndspliktig, beroende på typ av röntgenutrustning och användning.
3. Kliniken är verksamhetsutövare och ansvarar för strålskydd, service, kontroller och dokumentation – inte leverantören.
4. Röntgenutrustningen ska genomgå regelbundna kvalitetskontroller, i praktiken minst årligen, samt ha ett program för acceptanskontroller och egenkontroller.
5. Allt ska vara spårbart dokumenterat – från service och mätprotokoll till rutiner och ansvarsfördelning.

Med en tydlig plan och gärna ett genomtänkt serviceavtal blir det betydligt enklare att både göra rätt i praktiken och kunna visa det när SSM knackar på dörren.